Nyheter
20.10.07 Hanna
Oj, vad tiden tycks gå fort när man kommer hem.
Helt plötsligt har det gått två månader utan att jag (eller Martin) har känslan av att ha kommit hem än.
Att lägga ut lite bilder på den här sidan är högprioritet, men har bara inte hunnits med. Vill man se lite bilder så finns det lite på min blogg och imorgon har jag bildvisning på Klätterfabriken i Gårda i Göteborg den 26/10 och även den 31/10 på Upplevelsebolaget i Uddevalla 19.00. www.upplevelsebolaget.com
Förhoppningsvis så kommer det mer här inom en snar framtid.
19.08.07 Hanna
Så var vi äntligen hemma igen!
Det har varit en oförglömlig och lärorik resa och jag ser fram emot att få sortera alla bilder för en bildvisning när höstmörkret börjar smyga sig på..
11.08.07 Hanna
Vi ar tillbaka i Skardu efter att ha halsat pa Hussains familj i Hushey valley och vantar nu bara pa att fa flyga till Islamabad. Flyget gar inte imorgon sa vi hoppas pa fint vader pa mandag, eftersom flygplatsen inte har nagon radar, och vi isafall far aka minibuss nonstopp i ett dygn for att hinna med flyget hem.
06.08.07 Hanna
RÄTTELSE...
Regnet smattrar på tältet, det börjar bli mer normalt än att solen skiner, tror aldrig jag har varit med om så mycket regn i hela mitt liv under så kort tid.
Kroppen värker och såren på händerna känns som stötar när jag försöker ta mig ur sovsäcken för att äta lunch i Husseins tält.
Det är en oerhörd lyx att få vara ren, få maten serverad och att gosa i sin egen sovsäck efter ha varit på väggen i fyra dagar, med allt for lite mat (vi planerade två dagar..) och ha delat på en bivacksäck utan någon sovsäck.
Jag är lite glad over att det regnar, det började som tur var precis när vi satte fötterna på glaciären efter ha kommit ner rännan från vår led och har fortsatt sen dess.
Då känns vårt beslut att vända två replängder från toppen av skuldran mellan de två tornen som utgör Cat Ear Spire ännu mer rätt, vi var trötta, hungriga och klockan var allt for mycket för att fortsätta upp och skulle betyda en allt for farlig reträtt.
Vägen upp till toppen består först av en ca 40 meter lång camalot-6-spricka (vilket vi hade ingen..), där den amerikanska leden går till toppen, och hade för oss varit helt osäkrad.
Det har varit fyra otroligt lärorika dagar med allt det innebar att sova, eller försöka sova..., klättring över både klippa, is och snö, äta lite for lite och vara oerhört sliten och ta sig både upp och ner välbehållna.
Vädret gav oss fyra dagar att leka på och vi tog tillvara på dom sa val vi kunde.
01.08.07 Petter
Nytur i Pakistan!
Nu är Hanna och Martin tillbaka i base camp. Trötta, men glada. Så vad har dom varit med om egentligen?
Dom gick iväg för att klättra Shipton och möttes av en lång anmarsh. Efter 11 timmar upp för knivig glaciär insåg dom att sina chanser att ens komma fram till sin led var ganska små. Beslutet blev att gå ner igen. Vädret var fint, men någon annan väg fram till leden fanns inte, så det naturliga var så klart att klättra nåt annat. Dom laddade snabbt om och satte fart mot "Cat Ear Spire". Det blev en egen väg upp för berget. En nytur. Is och mix-klättring, friklättring och aid. Det var ca 500 höjdmeter att komma till insteget från base camp som ligger på 4100 m.ö.h. Leden på Cat Ear Spire är ca 500 höjdmeter. Efter fyra dagar och tre nätter på väggen stod dom på toppen. Vädret var bra hela tiden och det började regna igen först när dom kommit tillbaka till tälten. Bra jobbat!
25.07.07 Petter
Martin mår bättre och imorgon ger dom sig iväg upp för att klättra sin led på Shipton Spire. Vädret verkar inte helt stabilt med något svårtolkade prognoser, men inte heller dåligt.
25.07.07 Petter
Hanna fick låna en dator från en rysk expidition och skev den 22:a:
"Jag knatar den välbekanta vägen till basen av Shipton själv, Martin
vände efter en timme, han såg ut som ett vandrande lik så det blev
deportering tillbaka till tältet. Klockan är sex pa morgonen, tanken
var att vi skulle börja klättra på riktigt idag men med ett lik till
reppartner så kommer man inte så långt.
Vi har varit här i snart fyra veckor och den enda klättringen jag har
kommit nära har varit lite bouldring mellan regn och magsjuka... Vi
har inte ens kommit upp till insteget vilket involverar ca 2-3 timmar
brant glaciar med stora sprickor. Jag gick upp en bit igår själv men
efter en timme stog jag öga mot öga med en gigantisk glaciarspricka
med endast en tunn snöbrygga och med känslan av att jag skulle
begravas bland isen om jag ens andades på den fick mig att knata
tillbaka till campen. Nu ar det bara att vänta på att Martin ska bli
frisk och stark och att solen ska titta fram igen."
11.07.07 Petter
Så är dom äntligen på plats i base camp. Pratade med Hanna över satellittelefonen i måndags. Tekniken verkar funka. Solen skiner, gräsmattan dom campar på är stor och gön, och dom känner sig friskare. En helt galet vacker plats, säger Hanna. Planen var att gå 2 och en halv timme upp till insteget på tisdagen för att reka.
04.07.07 Hanna
50 timmar senare behover jag inte springa pa toan mer och jag kanner hur liver borjar atervanda, jag ar tom hungrig, men det kanns som att gronskassoppa ar det anda ratta alternativet just nu.
Imorgon beger vi oss vidare med jeep pa bumpig vag i 6-7 timmar sa det kommer nog satta magen pa prov.
Det kanns som dt borjar bli dags att lamna Skardu nu och aka narmare bergen, borjar bli rastlos i kroppen av att bara ligga still aven om det inte finns nagon energi till att gora nagonting sarskilt anda. Med storsta modan orkar vi ner till internetcafet, aven om Martin ligger en dag fore mig i tillfrisknadet och definitivt har mer energi.
Imorgon, imorgon..
02.07.07 Hanna
Den har resan borjar inte riktigt som jag hade tankte mig.. det borjar redan i Islamabad nar Martin fragar efter forarna.. jag far en otack kansla i magen nar jag inser att dom ligger kvar hemma nagonstans, allt vi behover veta ligger fint forpackat hemma..
Som tur ar finns Petter och en fax pa Fjallsport, tack for det!!!
Nasta ovantade handelse (?) ar nar magen borjar kurra vi fyra tiden igar natt, tanker att jag kanske bara ar hungrig. Vi har akt tva dagar langst Karakorum Highway och har landat i Skardu, en liten mindre by mitt ute ibland bergen. Tva minuter senare vaknar Martin, kastar sig efter pannlampan och stovlar in pa toaletten.. da vet jag att jag hade fel angaende hungerkanslan..
I narmare 40 timmar har jag nu bekantat mig med var toalett, varit hos doktorn och fatt bade medicin och dropp sa forhoppningsvis ger det sig om 24 timmar var sista budet hos doktorn efter ett andra besok idag.
Welcome to Pakistan har fatt en liten annan betydelse nu..
27.06.07 Hanna
Åh, det här går aldrig känns det som, det står två TUNGA väskor halvpackade, plus två handbagage halvpackade och jag har ont i magen.. Vad är det jag har gett mig in på? Imorgonbitti ringer klockan vid fyra på morgonen så några timmars sömn blir det nog..
Petter kommer att uppdatera hemsidan under hela tiden vi är iväg, så håll koll.. =)
Kommer att sakna er alla, men vi ses ju snart igen..
19.06.07 Hanna
Jag önskar att allt inte vore så komplicerat ibland.. Vid frukostfikat idag på jobbet så klämmer Lars ur sig: Undrar om man inte behöver ett tillstånd för att föra in och ut en satellittelefon genom tullen?
Jodå, mycket riktigt.. med lätt panikkänsla fyller jag i formulären som behövs och hoppas på det bästa..
16.06.07 Hanna
En lättnad när jag får hem lappen från posten att jag har paket att hämta, så hittar jag två till, och en till..
Postgubben tittar lite på mig när jag hämtar ut paket från Hilleberg, Xinix, Pakistanska konsulatet och ett till min syster.
Nu börjar det närma sig med stormsteg men jag blir mindre och mindre nervös, mest för att vi har fått hem allt det vi behöver för vår resa..
Eller nästan allt, vi väntar med spänning på att Marco ska komma hem från sin resa så vi kan få låna hans satellittelefon och solcell så vi kan uppdatera vår hemsida och ringa hem då och då när vi är iväg.
2.06.07 Hanna
Nu har Martin fått sitt visum och jag väntar spänt på posten.. vore nesligt om jag inte skulle få mitt =)
Har precis lärt mig av min data-guru Gunn hur man lägger upp bilder så det har kommit in lite under inspiration och nu.. det kommer förhoppningsvis mer när jag får lite tid över. Nu ska jag upp till Örebro och träffa alla hemma, men nått ska det nog bli.
26.05.07 Hanna
Besök i stora staden i öster med både Houdini, Outside, Patagonia och Black Diamond ha lugnat mina resnerver lite. Nu börjar det kännas som om hela utrustnings/kläd påsen kan knytas till lite efter ha haft full panik över att inte ha koll på någonting alls.. och om fem veckor åker vi!! Jag har fortfarande inte blivit fullt frisk utan går här och hostar men känner mig iallafall piggare.
08.05.07 Hanna
Bronkit kan man tydligen få om man struntar i att man är sjuk och inte tar det lugnt fick jag reda på av min snälla doktor igår. Så nu ligger jag nerbäddad och ska knapra antibiotika den närmsta veckan.. det är tur att det regnar ute =)
03.05.07 Hanna
Åh, en sten föll från mina axlar idag. När jag kom hem från jobbet så låg det ett brev från Josh Wharton.. han skickade en topo på leden så nu vet vi hur leden ser ut som vi har tänkt att ta oss upp för. Det var mycket 5.9 och 5.10 (5:or och 6:or) vilket var skönt att se, men mer snöpartier än vad jag hade hoppats.. det blir nog att ta med två par stegjärn, jag är inte så sugen på att stå i klätterskor med en kilpetare i handen om det är taskig snö..
21.04.07 Martin
Första deltävlingen i Svenska multisportcupen. Lag J.M. Endurance med Martin och Jonas Ohlsson ställde upp för att mäta krafterna med svenska eliten. Mycket lärorik dag. Hårt arbete (cykla, springa, paddla) och få vilor avslutades med orientering. Här fick man lära sig hur trötta hjärnor (inte) fungerar. Vi sprang mest omkring och slutligen hade vi lagt bakom oss den dubbla stäckan gentemot den tänkta distansen. I mål gick vi lagom till prisutdelningen.....
Mycket lärorikt att se hur man fungerar när man är trött.
14.04.07 Martin
Maraton är en taktisk sport som jag behärskar inte alls. Efter 7 km drog jag upp tempot för att skapa en lucka till alla andra som skulle klara "det" på 3.30. En mil senare så kroknade jag och började kallsvettas, få krampkänning och tvivla på allt. Alla som jag lämnat bakom mig kom så sakterliga ifatt och förbi vilket gjorde tröttheten än starkare, men det var bara att knata på... när en mil återstod kunde jag till min stora förvåning börja ta ut stegen igen slutade strutta fram som Quasimodo och formligen flög fram och började åter springa om medtävlande. I mål efter 3.39 drack jag 2 liter återhämtingsdryck och en liter mjölk och satte mig på tåget till Göteborg och klättrade hela söndagen.
02.04.07 Hanna
Igår var det en märklig dag... tanken var att vi skulle ha vilodag och rida, men bestämde oss för att åka ut och klättra Moses, ett sandstenstorn. Vi åker på en rak, men backig väg och där ungefär 40 minuter ut i ingenting kommer det två hästar galopperande mot oss från ingenstans utan ryttare eller någonting. Helt overkligt så vi märker knappt tandemcykeln som kommer några hundra meter senare.
Tagna av upplevelsen och en storslagen omgivning blir vi lätt paffa när vi sakta åker förbi en spritt språngande naken man som bouldrar på en sten med en t-shirt virad runt huvudet. Vad man inte får uppleva i USA är tydligen inte bara otroligt fin klattring...
27.03.07 Hanna
Vilodag i Moab och slickar våra sår efter två dagar med underbar klättring i sprickhimlen Indian Creek... Johan lyckades med konststycket att stuka foten första dagen, sa han har fått nöja sig med att laybacka medans jag och Petter har njutit av att få jamma. Fick en knäpp på näsan när jag glad i hågen struntade i att tejpa några jamhanskar eftersom "det här kan ju jag.." Med små skrapsår över hela händerna kommer jag få äta upp det hela vår resa, att man aldrig lär sig =)
22.03.07 Hanna
Ahhh, imorgon drar jag till USA för att klättra underbara fina sandstensprickor i Indian Creek och förhoppningsvis Zion. Jag längtar oerhört efter att få klättra så jag håller på att dö, kan redan nu känna sandstenen mot händerna och dom perfekt linjerna som måste vara gjorda för att reta klättrare.
16.03.07 Hanna
Träffade Martin på riktigt idag och hann käka sushi efter jobbet och prata lite snabbt om vad vi borde hinna med innan Petter, Johan Gross och jag åker till USA om en vecka.Vi enades om att det var bra och fixa biljett, trekkingfirma och hemsidan..
19.01.07 Hanna
Så, då var beslutet taget på riktigt. Nu är ansökan iväg skickad till expeditionskommitén och jag har bestämt mig på riktigt att följa med efter många sömnlösa nätter.
Mitten av januari -07 Hanna
Telefonen ringer på jobbet..
-Fjällsport Hanna
-Hej det är Martin..
Jag visste vad Martin ville och jag visste också att jag inte skulle kunna tacka nej. Det är inte varje dag man blir erbjuden att få följa med till Pakistan och klättra höga berg, så svaret fick bli ja..
Ja, jag vill följa med och klättra någonting långt och snabbt i de riktiga bergen. | 
