Hanna Mellin
Jag har nog aldrig slutat eller börjat klättra. Kommer fortfarande ihåg hur jag skamset fick ropa på hjälp när jag var liten och satt fast uppe i ett träd som jag lyckats komma upp i men absolut inte ner...
Mitt första möte med "riktig" klättring var på Vattenfestivalen där det fanns en prova-på vägg och där kände jag direkt att det här var någonting för mig. Örebroklubbens årliga nybörjarkurs i Rosendal 1996 fick mig att bli biten på riktigt. Jag har allt att tacka de flesta i Örebroklubben för deras tålamod och för att de orkade släpa med en nybörjare ut hela tiden. Efter en underbar sommar i Squamish 1998 med en hel svensk koloni så fick jag upp ögonen för en riktiga klättringen..
Tradklättringen och sprickor är det som har fascinerat mig från början, och forfarande så är det som ger mig mest inom klättringen. Det har tagit mig till underbara platser jorden runt som jag aldrig annars skulle ha upplevt och har skapat möten med likasinnade människor.
Nu har jag min bas i Göteborg tillsammans med Petter Restorp för den fina graniten skull och sprickorna i Bohuslän. Jag har lyckats lura till mig en 80% tjänst på Fjällsport som gör det möjligt för mig att klättra oförskämt mycket. Drömmer hela tiden om dom optimala långresorna som jag vill ut på.
|